Christina Sjöström reflekterar över sitt arbete med ProSmå genom sitt perspektiv som forskare med bakgrund i terapeutiskt arbete. ProSmå är en utveckling av ProSkola ramverket anpassat till småbarnspedagogiken. ProSkola å sin sida, är den svenskspråkiga motsvarigheten till ProKoulu. I den här intervjun beskriver Christina hur man igenom små förändringar i daghemmets verksamhetskultur, som gemensamma förfaringssätt, ökad bekräftande återkoppling och finjusteringar i daghemmets miljö, kan göra det mer sannolikt för barn att lyckas och stärka relationerna barn och vuxna emellan. Christina berättar också om vad som är på kommande det här året inom ProSmå verksamheten, och inom ProKoulu mer allmänt.
Vem är du och hur kom det sig att du började arbeta med ProSmå?
Mitt namn är Christina Sjöström och jag arbetar vid Niilo Mäki Institutet i ett projekt ILS-3SR där vi förverkligar, utvecklar och forskar i ProSmå. Min egen bakgrund ligger i psykoanalys och psykologi. Jag är utbildad i Storbritannien och har doktorerat där inom psykoanalys. Jag arbetade som psykodynamisk terapeut med vuxna i många år i Storbritannien innan jag flyttade till Finland och arbetade i tredje sektorn i en förening för anhöriga till personer med psykisk ohälsa. Efter det var jag med i ett litet forskningsprojekt som var ett samarbete mellan Helsingfors Universitet och Åbo Akademi, där vi forskade i lärarstuderandes motivation för läraryrket. Till Niilo Mäki Institutet kom jag via en arbetsplatsannons som lät fascinerande och jag trivs som fisken i vattnet!
Arbetet med ProSmå är annorlunda än det jag hållit på med tidigare och är väldigt intressant. Jag har alltid varit intresserad av hur utmaningarna i vuxenålder anknyter till en persons tidiga upplevelser, speciellt tidiga relationer. Igenom ProSmå får jag nu vara med på ett litet hörn då daghemmets verksamhetskultur utvecklas, alltså där vuxenstödet direkt påverkar en persons utveckling.
Vad är ProSmå och vad är din roll i ProSmå?
Kortfattat så är ProKoulu och ProVaka och dess svenskspråkiga motsvarigheter ProSkola och ProSmå, ramverk vars målsättning är att förebygga icke-önskade beteenden hos barn i skolan och småbarnspedagogiken. En viktig princip inom Pro-arbetet är att erbjuda evidensbaserade metoder som stöder utvecklingen av barns sociala färdigheter och beteende över lag. Detta görs igenom att utveckla verksamhetskulturen i skolan eller daghemmet, vilket förverkligas då vuxna utvecklar och förbinder sig till gemensamma förfaringssätt och förstärker sin användning av bekräftande feedback.
I praktiken innebär detta att Pro-teamet, som är en viktig drivkraft för arbetet och som inom småbarnspedagogiken ofta består av pedagoger från varje barngrupp, kartlägger de viktigaste beteendeförväntningarna för daghemmet. Dessa är ofta ganska abstrakta begrepp, som trygghet, respekt och vänlighet, som sedan utgör en grund då personalen utvecklar konkreta beteendeinstruktioner för utvalda situationer för dessa begrepp, till exempel, vad betyder trygghet under utevistelsen, under måltider, eller i gemensamma lekar? De vuxna undervisar instruktionerna i daghemmets vardag för barnen på ett åldersanpassat sätt och engagerar barnen igenom att lära dem varför beteendena är viktiga. Då barnen handlar enligt förväntningarna får de konkret och positiv feedback, som gör att de får positiva erfarenheter av att lyckas. Detta stöder relationen mellan den vuxna och barnet, och har en positiv effekt på barnets självuppfattning på långsikt. Målsättningen inom ProSmå är att daghemmet är en plats där det är lätt för barn att lära sig och att lyckas.
Till mina uppgifter hör att handleda och stöda Pro-teamen i svenskspråkiga daghem då de utvecklar sin verksamhet. Handledarens uppgift är att vara med då Pro-verksamhet inleds och att stöda daghemmets personal då de skapar gemensamma handlingssätt och då de metodiskt utvecklar enhetens verksamhetskultur.
Vad inspirerar och motiverar dig i ditt arbete? Vad har ditt arbete lärt dig?
Min motivation för tidigt och förebyggande stöd har sina rötter i min terapeutiska bakgrund. Igenom mitt arbete med vuxna med psykisk ohälsa har jag fått en djup övertygelse av tidiga upplevelsers påverkan på en persons utveckling. Igenom tidigt och förebyggande stöd kan vi förebygga en snöbollseffekt där ett barn, på grund av sitt beteende, blir stämplad av andra som ett ”problembarn” och själv identifierar med den rollen – en identitet som kan vara svår att förändra. Det är viktigt att ett barns utmanande beteende inte endast uppfattas som ”problematiskt” av vuxna, utan att det också förstås som ett försök till kommunikation. Det är vuxnas ansvar att tålmodigt och empatiskt försöka förstå den här kommunikationen.
Något som är speciellt inspirerande i det här arbete är att möta personalen inom småbarnspedagogiken. Det är inspirerande att se hur de bryr sig om barnen och hur kreativa de är då de utvecklar förfaringssätten inom sin egen enhet. Jag kommer att tänka på en enhet där samlingssituationen blev betydligt lugnare då de vuxna började använda en tuschtavla där situationens olika skeden representerades visuellt. Metoden stödde speciellt ett barn, men var till fördel för hela gruppen. Då situationen blev lugnare kunde de vuxna bättre uppmärksamma alla barn och det blev lättare för alla barn att följa med och vara delaktiga, som bidrog till en bättre atmosfär i hela situationen.
I ProSmå arbetar vi främst med att förändra omgivningen – både den fysiska och den sociala. För min egen del har jag lärt mig mycket om hur stor inverkan små saker kan ha i en barngrupp, till exempel för utevistelsen spelar det stor roll var redskapen förvaras och var de vuxna befinner sig. Det här är en intressant kontrast jämfört med det psykodynamiska arbetssättet, där vi mer tenderar till att acceptera den fysiska omgivningen och jobbar på att bli medvetna om vår egen subjektiva uppfattning av den. Utgångspunkten är att upplevelsen av den yttre världen kan förändras igenom medvetenhet och utveckling av den inre världen. Min egen uppfattning är att båda perspektiven är hjälpsamma och nödvändiga, men arbetet med ProSmå har lärt mig att förändringar i miljön kan vara både lätta att förverkliga och effektiva för att uppmuntra till önskade beteenden.
Vad skulle du vilja lära dig med om när det kommer till ProSmå?
Det skulle vara intressant att utveckla vår handledning när det kommer till vuxnas feedback till barnen, speciellt att vi ännu starkare skulle föra fram vikten av att ge positiv återkoppling då barnet försöker sig på någonting (”Du försökte jättefint där”), mer än att uppmärksamma drag som är bestående, eller svåra att lära sig (”Vad du är smart”). Forskning har påvisat att då vi uppmuntrar barn för att de försöker, så vågar de sig också på svårare uppgifter och på att öva mer avancerade färdigheter. En annan intressant utvecklingsriktning för ProSmå har att göra med vårdnadshavare. Personalen inom småbarnspedagogiken funderar ofta på hur vårdnadshavare kan involveras och det kunde vara hjälpsamt att dela principerna för ProSmå med vårdnadshavare för att igenom det stöda dem vårdnadshavarskapet.
Någonting annat som intresserar mig är att vi har en tendens att fokusera på vad barnen gör, men vad de vuxna gör och hur deras handlingar stöder barngruppen är lika viktigt. På basen av vårt enkätdata vet vi att personalen inom småbarnspedagogiken allmänt är väldigt motiverade att utveckla och förändra sina tillvägagångssätt, men jag är fundersam om de får tillräckligt med information och stöd för att förverkliga detta i sin vardag. Det skulle fördjupa yrkeskompetensen om personalen fick möjligheter att stöda och observera varandra i tillämpningen av beteendestöd.
Vad för det nya året med sig för ProSmå? Och vad finns det för planer för ProKoulu verksamheten över lag?
Vi har en hel del grejer på gång! På forskningssidan på ProSmå är det individualiserade stödet speciellt aktuellt. Vi har producerat och analyserat forskningsdata från en kommun där en intervention för individualiserat stöd förverkligades och arbetar nu på två vetenskapliga artiklar baserat på detta. I vår planerar vi ny forskning i en annan kommun.
Pro-arbetsgruppen har jobbat med ProVaka manualen, som kommer att publiceras på finska och översättas till svenska. Manualen är till för att stöda kommuner och enheter som förverkligar Pro-ramverket inom småbarnspedagogiken. Arbetsgruppen kommer också att omarbeta ProKoulu manualen, som också kommer att göras tillgänglig på båda språken.
Förutom forskning och Pro-manualer så håller vi på och planerar ProSeminariet som går av stapeln 12–13 november 2026. Evenemanget kommer att bli mångsidigt också denna gång med föreläsningar och workshoppar både för enheter och kommuner som är i startgroparna och för dem som är i upprätthållningsfasen. Också de som är intresserade av ProSmå och ProSkola, men som inte arbetar med det för stunden är väldigt välkomna med! Genom feedback som vi har fått från olika utbildningstillfällen så vet vi att många gärna skulle höra praktiska tips och få inblick i hur andra har förverkligat Pro-principerna. ProSeminariet ger en ideal möjlighet för det här eftersom vi får höra inlägg från forskare och sakkunniga, och får höra om erfarenheter från fältet från Pro-handledare och Pro-team och andra som deltar i utvecklingsarbetet. Platsen för seminariet bekräftas senare så det lönar sig att hålla ett öga på ProSmås hemsidor!
Om du skulle få önska en sak när det kommer till att stöda barn, vad skulle det vara?
Om jag skulle få önska en sak så skulle det vara att det inte skulle finnas stigma eller skam runt att behöva, söka eller att ta emot stöd, eller hjälp – inte för barn och inte för vuxna.
Själv tänker jag att vi alla behöver hjälp ibland. Att be om hjälp, eller stöd gör inte någon sämre, eller svagare. Jag hoppas att vårt samhälle skulle gå i en riktning där personen och utmaningen ses som två saker – att en beteendeutmaning, eller ett behov av stöd inte definierar en person. Då vi bemöter ett barn, eller en vuxen med empati och som en hel person med ett stödbehov, så kan vi erbjuda ett stöd som bygger tillit och skapar möjligheter för utveckling och personlig tillväxt.
Läs mer om ProSkola och ProSmå på proskola.fi.